Ett 30-tal familjehemsföräldrar har samlats på Samuelsdals Pensionat med förhoppning om att få med sig kunskap och kanske några bra argument i diskussioner med barn och tonåringar om skärmtid. Kim Larsson, från Enviken, som är dagens föreläsare har en bakgrund inom e-sport där han både tävlat själv och programlett olika spelevent. Han är också utbildad behandlingspedagog och ACT-terapeut och inleder föreläsningen med att han är kluven till skärmtid samtidigt som han inte sticker under stol med att han själv har haft väldigt mycket av den varan genom åren.
– Datorspel räddade mitt liv! Jag var 15 år och led av panikångest. Min mamma köpte mig en dator, på tre års avbetalning, den blev min värld och räddade mitt liv. Trots det så har jag ändå inte stått på barrikaderna för att öka skärmanvändningen, berättar Kim.
Samuelsdal
Det håller inte längre att säga att ”jag förstår ingenting jag!”
Barn under två år ska helst inte ha någon skärmtid alls och tonåringar ska högst ha tre timmar skärmtid om dagen. Det är Folkhälsomyndighetens nya rekommendationer som presenterades tidigare i år. Alla föräldrar har nog någon gång haft diskussioner med sina barn om hur mycket tid som är rimligt att spendera framför en dator eller mobil. Därav var intresset stort när Landa bjöd in familjehemsföräldrar till föreläsningen ”Skärmtid – Konflikt eller återhämtning?” med familjehemspappan och före detta e-sportaren Kim ”DraySwe” Larsson.

Riktlinjer för skärmtid
Begreppet skärmtid syftar till den sammanlagda tid vi spenderar framför TV, dator och mobiler. Kim berättar att han tycker att det är bra att Folkhälsomyndigheten äntligen tagit fram riktlinjer för användandet. Det handlar bland annat om att inte använda skärmar innan läggdags, att föräldrar styr vilket innehåll barnen tar del av och att digitala medier inte ska tränga undan exempelvis fysisk aktivitet, relationer och sömn.
– Ingen här lägger väl telefonen utanför sovrummet när ni går och lägger er, frågar Kim.
– Jo jag, eller alltså barnens, inte min egen, svarar en kvinna i publiken.
Det är väl lite symptomatiskt för vår inställning till mobilskärmar. Att vi vuxna mest ser det som något som ska begränsas för barnen, fast vi själva har ett minst lika problematiskt förhållande till skärmen.
Det är väl klart att barnet ska få ta det lite lugnt med mobilen, eller?
Skärmtid som avkoppling
Kim lyfter att många använder mobilen för att varva ned eller koppla av. Enligt honom kan det i vissa fall vara bra men i andra fall vara förödande. Det beror på vilken slags trötthet det handlar om, fysisk, mental eller känslomässig.
– Föreställ er att ert barn kommer hem från en fotbollscup, där de sovit för lite och spelat sju matcher på tre dagar. Dessutom har de varit på ett badland. Föreställ er också att när barnet kommer hem med bussen så kan ingen hämta och barnet promenerar då 1,5 kilometer hem. Om barnet då frågar om det är okej att sticka ut och springa en mil med en kompis, vad svarar ni då, frågar Kim.
Familjehemsföräldrarna på plats är eniga i att de nog skulle svara nej på frågan. Den fysiska tröttheten förstår man. Men hur är det med den mentala?
– Om ditt barn är mentalt trött efter en skoldag med stress, mobilnotiser, smspling, ljud och skolarbete är det däremot inte lika självklart vad du som förälder säger nej till. Det är väl klart att barnet ska få ta det lite lugnt med mobilen, eller? Kroppen och knoppen behöver olika slags vila, förklarar Kim och fortsätter:
– Skärmtid kan absolut vara vila men vi som föräldrar måste veta vad barnen gör och varför de är trötta för att kunna avgöra om det är bra eller dåligt.

Ett av tre barn är i riskzonen
Borde inte människan själv kunna avgöra vad som är bäst för den? Borde inte vi och våra barn själva känna när skärmen inte är bra för oss? Tyvärr fungerar det inte så och anledningen stavas dopamin. Skärmen är en belöning för alla och därför är det också så svårt att bryta mönstret. Enligt Karolinska Institutet är ett av tre barn i riskzonen för ett problematiskt spelanvändande.
– Allt som ger dopamin riskerar överdriven användning, inte minst för de som har NPF-problematik. Enligt en studie från Karolinska institutet så uppfyllde 20 procent av barnen med ADHD-diagnoskriterierna för problematisk spelande. Samma siffra för övriga befolkningen är 2 procent.
Kim fortsätter med att visa en trappa över dopaminfrisättning som går från socialt beröm till heroin och opiater. I den trappan så ser vi att datorspel och sociala medier frisätter mer dopamin än till exempel mat och sex. Det är alltså inte svårt att förstå att många har problem med att begränsa sin skärmtid.
Våldsamma tv-spel
Kim, som har en bakgrund som e-sportare, berättar att de allra flesta tv-spel triggar dopaminet i vår kropp. Många föräldrar känner nog igen sig i att vara tvungen ropa på sitt barn både en och fem gånger när det är dags att sluta. Här föreslår Kim att man har tydliga riktlinjer för tiden som barnet får spela för att på så sätt slippa rycka ur sladden när det tillexempel är dags för mat. Många föräldrar i publiken nickar igenkännande kring situationen med att rycka ur nätverkskabeln.
– Måste tv-spelen vara så våldsamma, frågar någon i publiken.
– Det måste de kanske inte, men jag själv har jag nog aldrig spelat ett roligt spel som inte varit våldsamt, förklarar Kim.
– Det är en del av den världen, men det är så klart viktigt att känna av med barnet att de klarar av att spela spelet.
Som förälder är det viktigt att hålla koll på vad barnen gör på nätet. Kim berättar att många föräldrar han pratat med tycker att det är integritetskränkande att kolla vad barnen gör. Kim jämför det med att de flesta föräldrar inte skulle tveka om att åka ned på stan och kolla efter sitt barn om de trodde att barnet befann sig i en olämplig miljö. Alltså måste föräldrar också säkerställa att barnet har det tryggt framför skärmen.
Stillasittande är en stor risk
Föreläsningen börjar lida mot sitt slut. Publiken har varit engagerad och många diskussioner med engagerade föräldrar har gjort att Kim dragit över tiden. Han sammanfattar vad han vill att familjehemsföräldrarna på plats ska ta med sig.
– Stillasittande är inte bra. Max trettio minuter i sträck, sen behöver man göra något annat. Mentalt trötta personer ska inte sitta vid skärm, och det är ni vuxna som avgör, inte kidsen. Sätt er in i barnens digitala värld, det håller inte längre att säga ”Jag förstår ingenting jag”. Skaffa en programvara så att du kan reglera barnens skärmtid. Försök att få ut det bästa av skärmen, var social, lär dig nya saker som du kan ha nytta av. Hitta gemenskapen kring skärmen, spela spel ihop eller kanske starta ett TikTok-konto med barnen. Och slutligen var balanserad, bli inte överdrivet moralisk eller överdrivet liberal.

En givande föreläsning
Patrick Esangbedo är familjehemsförälder och är en av alla de som såg föreläsningen med Kim. Han tycker att det var en givande förmiddag på pensionatet.
– Väldigt spännande och väldigt lärorikt skulle jag säga. Vissa av grejerna visste man redan men det är skönt att få det bekräftat. Jag tycker att Kim var väldigt duktig att dela, både personligt och det som det finns forskning på.
Vad tänker du om socialtjänstens riktlinjer kring skärmtid?
– Jag förstår nu att jag själv kanske inte har varit jättebra. Barnen däremot är duktiga. De leker mer än att de sitter framför skärm. Där har vi föräldrar varit bra med att sätta regler.
Hur mycket skärmtid har du själv?
– Mer än rekommenderat tyvärr. Kanske tre timmar om dagen. Det har blivit mycket byggvideos på sistone då vi håller på att renovera. Det är lätt att man fastnar. Men nu ska det bli bättring.

Föreläsarens reflektioner
Efter föreläsningen får vi oss också en pratstund med Kim. Det tar en stund innan han har tid att slå sig ned eftersom många av föräldrarna dröjt sig kvar för att ställa frågor och berömma Kim för en intressant föreläsning.
Hur var det här då?
– Det var jättekul. Jag älskar att det var så många frågor från de som var här.
Vad är problemet med skärmtid egentligen?
– Jag sticker ut hakan och säger att en del av det vi kallar hemmasittande beror till stor del på tillgången till skärm. Så för dem är det ju ett jätteproblem. Vart tredje barn har ett riskabelt användande av skärmar. Skärmtid kan som jag sa i föreläsningen absolut vara bra, men det kan också vara ett jätteproblem.
Hur ser det ut med Kims egen skärmtid?
– Inklusive arbetstid så är det säkert uppåt tio timmar per dag. Vi kan alltså konstatera att det är alldeles, alldeles för mycket. Allt mitt jobb innehåller dator och sen kanske jag spelar ett och annat mobilspel också.
Som familjehemsförälder har man lyxen att börja på ny kula med barnen
Nu föreläste du för familjehemsföräldrar, har du något särskilt råd till dem gällande skärmtid inför en ny placering?
– Jag tänker att som familjehemsförälder har man lyxen att börja på ny kula med barnen. Det kan vara lättare att sätta regler och struktur för skärmtiden då. Det finns heller inte gammalt groll som ligger i vägen. Det tror jag är en fördel.
Tack Kim, och tack för en bra föreläsning.
8 tips från Kim kring ungas skärmtid
1. Skärmandet ska vara neutralt eller positivt
Försök sätt dig in i vad ditt barn gör vid skärmen, förstå och ställ frågor.
2. Skilj på olika saker vid datorn så att du som vuxen kan begränsa
Skilj tillexempel på tävlingsinriktat spel och vanligt spelande och respektera att det då finns matcher som man inte kan lämna. Samtidigt som den unge ska ha respekt för exempelvis middagstider och då sluta spela.
3. Hur man beter sig och pratar online
Sätt regler kring hur barnen pratar med varandra online. Saker som inte skulle accepteras att sägas på exempelvis en fotbollsträning ska inte accepteras på nätet heller.
4. Reglera kvällstiderna
Stäng av skärmen i tid innan läggdags. Reglera också blåljuset på skärmen.
5. …och alla andra tider
Barn klarar inte att sätta sina begräsningar själva. Ett tips kan vara att jobba med tidsbank.
6. Pauser är viktigt
Oavsett vilka regler ni har så behöver man ta paus från skärmen. Helst varje halvtimme.
7. Ta kontroll över routern
Det är du som vuxen som ska bestämma kring spel- och skärmtid. Om det behövs, stäng av routern.
8. Kanske räknas inte allt?
Skilj på exempelvis skolarbete och förströelse.
Läs också:
”Det finns så många unga som behöver hjälp”
”Vi har en historia i familjen av att hjälpa andra”
”Unga lockas in i en ond spiral”