När Victor var omkring tio år började han få påträngande och obehagliga tankar. Tankarna utvecklades till tvångsritualer som styrde en allt större del av hans vardag. Tillvaron blev svår, både för Viktor och för hans familj. En familjehemsplacering i en Landafamilj blev början på en stor förändring. I dag beskriver han sig som fri från tvånget och förbereder sig för ett nytt kapitel i livet: att flytta till Umeå för att studera till civilingenjör.
ENVIKEN
”Det kommer att lösa sig, men det kommer inte att vara lätt”
En flytt till ett familjehem är oftast en stor omställning för barn och ungdomar. Det kan väcka oro, sorg och många frågor, både hos den som ska flytta och hos de närstående. Men ibland blir en placering början på något nytt. För Victor Gåfvels Nyrén blev flytten till familjen Larsson/Woxmark i Enviken inte bara en ny adress, utan en plats där han fick trygghet, struktur och vuxna som hjälpte honom att hitta tillbaka till sig själv.
Tankar som inte gick att stänga av
Victors problem började med tankar som han själv inte ville ha. Det kunde vara förbjudna och skrämmande föreställningar om att någon i familjen skulle skadas. Tankarna speglade inte vad han ville göra, men de var svåra att släppa. Ju mer han försökte att inte tänka på dem, desto starkare blev de.
Efter hand utvecklades problemen till handlingar och ritualer. För Victor handlade det bland annat om att behöva säga saker på ett särskilt sätt, tala mycket tydligt och upprepa sig. Han var rädd för att bli missförstådd. Under en period blev det så svårt att han nästan helt slutade prata och bara sa det som var absolut nödvändigt.
– Det blev väldigt onaturligt. Till slut blev tvången nästan som en del av mig. Det var som att andas, berättar Victor.
Tvånget påverkade också livet utanför hemmet. Det blev svårt för kompisarna att förstå vad han gick igenom, och ibland blev han retad för sina upprepningar. Victor försökte då skratta med och låtsas att det var roligt, trots att situationen egentligen var jobbig.
När man följer med i tvångsritualerna fortsätter det bara
Victors föräldrar skilde sig när han var sju år. Han bodde främst med sin pappa, som arbetade mycket och samtidigt försökte hantera sonens allt större svårigheter. Även Victors farmor fanns nära och försökte förstå och hjälpa.
Både pappan och farmodern ville Victor väl. Men eftersom de var omtänksamma och inte ville göra tillvaron ännu svårare för honom, anpassade de sig oftast efter hans ritualer och humör. I efterhand ser Victor att det gjorde det svårare att bryta tvånget.
– De var så snälla. De ville väl och försökte att inte göra det svårare för mig. Men när man följer med i tvångsritualerna fortsätter det bara, säger han.
Familjen sökte hjälp, och Victor fick både mediciner och träffar med en psykolog.
Ändå var situationen mycket påfrestande, både för honom och för hans pappa. Till slut väcktes frågan om avlastning och familjehem.
Jättejobbigt att inte få som jag ville och att någon sa stopp. Men nu har jag insett att det var jättebra.
Från varannan helg till ett nytt hem
Till en början åkte Victor till familjehemmet varannan helg. Det var ett sätt att ge hans pappa avlastning, men för Victor var det också något nytt och till viss del spännande. I familjen fanns andra barn att lära känna och en annan sorts vardag än den han var van vid. Efter en tid, när Victor var 11 år, bestämdes det att Viktor skulle flytta dit på heltid.
Flytten innebar att lämna både hemmet och pappan. Victor minns att det var jobbigt och ovant, särskilt eftersom han redan befann sig i en period då stora förändringar var svåra att hantera. Men Viktor fick en bra start och efter en tid började han känna sig trygg i den nya familjen.
– Det blev en stor förändring i mitt liv. Jag var inte i ett skick där man ville ha stora förändringar. Det var nytt och jobbigt, men sedan blev det väldigt bra, säger han.
Miljön skilde sig från den Victor kom ifrån. Familjen hade tydligare rutiner kring bland annat mat, skola, aktiviteter och vardagsansvar. För en pojke som tidigare hade kunnat styra mycket själv innebar det att han plötsligt mötte vuxna som satte gränser.
– Jag stötte på motstånd. När jag var yngre var det jättejobbigt att inte få som jag ville och att någon sa stopp. Men nu har jag insett att det var jättebra. Det var precis vad jag behövde.
Victor på uteplatsen hemma i Enviken
Hjälpte honom att utmana tvånget
En avgörande skillnad var att familjehemsföräldrarna inte anpassade vardagen efter Victors ritualer. I stället hjälpte de honom att stå emot tvånget och bryta invanda mönster. Det var inte enkelt. Under en period försökte Viktor genomföra ritualerna i smyg, så att omgivningen inte skulle märka dem.
Men med tiden hände något. Tvången hade blivit så omfattande att Victor själv började känna att han inte kunde fortsätta leva på det sättet. Stödet från människor som vågade sätta gränser gjorde det möjligt för honom att utmana tankarna i stället för att följa dem.
– Den största hjälpen var att kunna gå emot tankarna och att jag hade andra som kunde hjälpa mig att göra det. I dag vill jag säga att jag är fri från dem, berättar Victor.
Relationen till pappan försvann inte i och med placeringen. Tvärtom upplever Viktor att de med tiden har fått en ännu starkare relation.
– Jag och farsan har alltid haft en väldigt bra relation. Det är nästan som att den blivit ännu bättre sen jag flyttade hit till familjehemmet. Vi är som kompisar, säger han.
Jag och farsan har alltid haft en väldigt bra relation
Idrotten blev en viktig rutin
Familjehemmet såg också till att Viktor kom iväg på aktiviteter. Han hade tidigare spelat fotboll och uppmuntrades nu att också börja med innebandy. Det var inte alltid han kände för att träna, men familjehemsföräldrarna Kim och Marit stod på sig.
– De kunde säga: ”Nu ska du på träning.” Jag kunde inte bara säga att jag inte kände för det. Till slut blev det en rutin, berättar han.
Idrotten gav honom möjlighet att komma ut, träffa andra och bli en del av en gemenskap. Fotbollen har följt med genom åren, och senare började han även spela bordtennis. Genom aktiviteterna har han lärt känna nya människor och byggt upp sammanhang utanför hemmet.
Inte alltid enkelt
Victor är tydlig med att åren i familjehemmet inte har varit problemfria. När han var yngre kunde han bli arg när familjehemsföräldrarna satte gränser. Det uppstod konflikter, och ibland kände han att han inte ville bo kvar.
I dag ser han annorlunda på de situationerna.
– Då tyckte jag att de inte skulle kunna bestämma över mig och att jag ville flytta därifrån. Men nu är jag otroligt tacksam för att jag fick motstånd, säger han.
Victor framhåller samtidigt att det krävs mycket av de som tar emot ett barn eller en ungdom. Alla familjer har inte rätt förutsättningar, och det finns inga garantier för att en placering fungerar. Men en familj som kan skapa trygghet, struktur och anpassa sig efter ungdomens behov kan göra stor skillnad.
– De familjer som väljer att bli familjehem ger unga med svårigheter en bra möjlighet. Det finns inga garantier, men möjligheten finns och det är fint.
Har lärt sig ta ansvar
Hos familjen fick han steg för steg lära sig att ta ett större eget ansvar. Han nämner vardagliga saker som till exempel att börja tvätta sina kläder när han var tretton.
– Jag har lärt mig jättemycket av dem. Det är svårt att sätta ord på exakt vad, men väldigt mycket handlar om ansvar och hur man fungerar tillsammans med andra människor, säger han.
Han tror att livet hade kunnat utvecklas på ett helt annat sätt om placeringen inte blivit av. Framför allt hade situationen varit fortsatt svår för både honom och hans pappa. Han tror också att han hade saknat den struktur som familjehemmet gav och att tvånget sannolikt hade funnits kvar.
– Jag hade inte haft någon som kunde hjälpa mig att gå emot det. Jag tror att jag hade vuxit upp utan en riktig struktur och riskerat att hamna på helt fel spår, säger Victor.
Nu väntar ett nytt kapitel
I år är det åtta år sedan Victor flyttade in hos familjen Woxmark/Larsson och redan nästa vecka står han inför en ny och helt annan sorts flytt. Han ska lämna familjehemmet och flytta till Umeå för att läsa ett femårigt civilingenjörsprogram i energiteknik. Valet av stad har flera förklaringar. Hans pappa kommer från Umeå, Victor känner sedan tidigare till staden, har en del släkt där och där finns dessutom hockeylaget som både han och pappan följer.
– Passande nog gick mitt favoritlag Björklöven från Umeå upp i SHL till den här säsongen, säger han.
Nu bär det av till Umeå för studier och favoritlaget Björklöven för Victor
Han räknar med att studierna kommer att kräva mycket arbete och har ett tydligt första mål: att klara utbildningen. Samtidigt hoppas han kunna fortsätta med fotbollen. Genom en kontaktperson inför utbildningens start har han redan fått information om att det finns ett korpenlag för de som pluggar energiteknik.
Det nya boendet blir en studentkorridor. Victor känner inte särskilt många i Umeå, men beskriver flytten som mer spännande än nervös.
Att lämna familjen som han bott hos under sin ungdom väcker dubbla känslor.
– Jag tror att vi kommer att ha kontakt fortfarande. På ett sätt är det sorgligt att flytta från den här fina familjen. Men på ett annat sätt känns det skönt. Nu börjar någonting nytt i mitt liv, berättar han och fortsätter:
– Någon gång skulle jag vilja skriva om mina erfarenheter i en självbiografi. Få ut min berättelse och mina erfarenheter från att leva med tvångssyndrom och att växa upp i familjehem.
Hans historia är fortfarande på väg att skrivas. Men för den elvaårige pojke som kämpade med tankar och ritualer fanns det en framtid bortom tvånget. Den var inte enkel att nå. Den krävde struktur, gränser, trygghet och människor som vågade finnas kvar även när det blev svårt.
Och om Victor själv fick sammanfatta vad den yngre versionen av honom hade behövt höra, är budskapet enkelt:
– Tro på det här. Det kommer att lösa sig, men det kommer inte att vara lätt
Vill du också bli en Landafamilj? Läs mer
Fakta
» Landa familjevård jobbar med individen i centrum och alltid med ett nätverksfokus. Företaget grundades 2008, då under namnet Dalarnas ungdomscenter.
» Idag har företaget drygt 100 familjehem anslutna till sig och driver utredningshemmet Strandgården i Vika Strand utanför Falun. Huvudkontoret ligger i centrala Falun.
» Inom Landa arbetar drygt 30 engagerade medarbetare.
Läs också:
”Unga lockas in i en ond spiral”
”Så blir du en pratbar vuxen”
”Är glad över att jobba för ett företag som satsar så mycket på kompetensutveckling”