Jag gick raka vägen hem
och skrev om hela tillståndsansökan
Under arbetet med att söka tillstånd hittade Malin Signs of Safety, ett förhållningssätt som blev en avgörande pusselbit.
– Jag gick en utbildning och blev helt tagen. Det här var exakt min vision. En metod som tror på nätverket, på föräldrakraften, och på att ge tillbaka ansvar i stället för att ta det ifrån människor.
Malin gick raka vägen hem och skrev om hela tillståndsansökan. Ut med gamla formuleringar, in med värdegrund, verktyg och riktning.
-Vi jobbade redan utifrån Signs of safety i vår familjevård så när Malin föreslog att det var dessa grunder som vårt utredningshem skulle bygga på så föll allt på plats. Vi tror att samverkan med nätverket är den främsta nyckeln för att lyckas med barn i placeringar. Det har vårt arbete genom alla år visat och jag är faktiskt förvånad över att det inte finns fler HVB-hem som arbetar som vi gör på Strandgården och att alla socialtjänster inte förstår nyttan, förklarar Stefan.
Portarna slogs upp 2016
Efter mycket slit under över ett års tid så kom äntligen dagen då Strandgården slog upp portarna hösten 2016. Malin hade äntligen fått chansen att forma ett arbetssätt precis som hon ville, både metodiskt och praktiskt – och satsningen var långt ifrån försiktig.
– Vi gick all in! Och det var både fantastiskt och extremt stressande, minns hon.
Den första månaden kom bara en familj. En mamma, hennes dotter och deras hund. Men sakta spreds ryktet om det nya utredningshemmet som arbetade nära familjerna enligt Signs of Safety, med fokus på relation och utveckling snarare än kontroll.
– Jag kände att nu har jag och mina idéer hittat hem, säger Malin med ett leende.
Antalet förfrågningar ökade och verksamheten växte snabbt, och bekräftelsen kom både från uppdragsgivare och familjer.
– Själva arbetssättet utifrån Signs of Safety, förhållningssättet och strukturen fungerar oerhört bra. Vi får återkoppling från familjerna, både att de trivs under tiden de är hos oss och att det också gör nytta för dem. De allra flesta familjer kan flytta hem med sina barn till en trygg, fungerande vardag. Så var det redan från starten och så är det fortfarande.
Satsade även på ungdomar
2019 försökte Landa starta en enhet även för ungdomar – Sjögården. Visionen var att jobba med ungdomar och deras föräldrar på samma sätt som Strandgården jobbar med yngre. Men IVO förstod inte upplägget.
– Den handläggare jag hade kontakt med förstod inte. Om det är ungdomarna som har problem, varför ska du då placera föräldrarna?
Kontakten med IVO resulterade i att Landa anpassade verksamheten till att de kunna ta emot både ungdomar med föräldrar och ungdomar utan, men den kompromissen fungerade inte.
– Det blev liksom en blandning och det blev väldigt otydligt. Är det personalen eller föräldrarna som har ansvar för barnen? För tanken med upplägget är ju att det alltid är föräldrarna som har ansvar för sina barn.
Efter en tid valde man att lägga ned Sjögården. Verksamheten var för långt från visionen och då är det bättre att satsa på det man är bra på. Ur det föddes något nytt.
– Vi valde att utöka Strandgården, en ny enhet i nya lokaler, fast med samma målgrupp, samma nätverkstänk och samma värderingar. Helt i linje med visionen.
Att hålla fast vid visionen har varit Malins ledstjärna. Men hon är också realist. När efterfrågan vände 2023 och 2024 tvingades de avveckla Hosjö-enheten.
– Vi fick backa helt enkelt. Kanske hade vi heller inte gjort läxan ordentligt. Behovet av ett utredningshem här i Dalarna är kanske inte så stort som vi trodde, kanske att det finns behov för ett och ett halvt hem, men det går inte att få ihop ekonomiskt. Så nu är vi tillbaka till att ha ett j-kligt bra utredningshem.
Målet: att det här ska bli självklart
I dag står Strandgården stark och utvecklas fortfarande. Alltid i linje med visionen. Malin känner stolthet varje dag hon parkerar bilen utanför herrgården i Vika, en stolthet över verksamheten, över alla familjer som bott där och lyckats, över en fantastisk personalstyrka som varje dag gör allt de kan för att trygga barns uppväxt.
– Det säger sig ju självt att sättet vi arbetar på funkar bättre. Att flytta barn och unga från sina föräldrar, och sedan försöka få de att flytta tillbaka och tro att det ska fungera bättre då, hur skulle det vara möjligt? Vilka förändringar har skett? Att jobba med hela familjen tillsammans, så som vi gör, fungerar ju i de allra flesta fall. Det visar forskningen också, säger Malin.
Malins vision är dock större än huset i Vika. Hon drömmer om ett system där ingen placering sker innan man gjort ett gediget arbete med familjen. Där återföreningar planeras proaktivt – inte som nödlösning när det blir sammanbrott i barnets placering.
– Jag har ju en tanke om att kommuner inte ska placera barn utan att först ha jobbat med familjen på liknande sätt som vi gör på Strandgården.
Ingen skulle tänka att de här barnen inte skulle kunna bo med sina föräldrar
Ett skratt från tv-rummet
Det finns ett ögonblick Malin ofta återkommer till. En fredagskväll. Hon hade precis tagit emot en ny familj. På väg ner för trappan hörde hon skratt från tv-rummet.
– Då sitter det tre familjer med sina olika barn... de är så olika men de har en så fin stämning och barnen leker tillsammans i lekrummet... så harmoniskt. Ingen skulle tänka att de här barnen inte skulle kunna bo med sina föräldrar.
Det är i de ögonblicken det känns. Att arbetet och den där idén inte bara blivit verklighet utan också gjort skillnad.
– Nästan varje dag när jag parkerar bilen och går mellan husen ner på gården och ser ut över sjön känner jag ”det här har vi skapat!”
Vill du veta mer om Strandgården? Läs mer