Malin är idag 43 år gammal, hon är mamma till tre pojkar och en flicka och bor i Borlänge där hon bott i hela sitt liv. Under uppväxten bodde Malin främst hos sin pappa medan hennes äldre bröder bodde hos mamman. De äldre syskonen var kända både i kommunen och utanför som delar av det på den tiden kända kriminella nätverket ”Familjen” som satte Borlänge på kartan under 90-talet. Malin däremot gick under radarn för socialtjänsten.
-De hade ju koll på min familj, men ingrep inte. Vid ett tillfälle på dagis uppmärksammades att jag hade blåmärken. Det var pappas nya kvinna som slagit mig, men hon nekade och skyllde på mamma och därefter blev det inget mer. Jag var ju rätt smart så jag visste att vissa saker pratar man inte högt om. Jag la hela min själ i att skydda min familj och deras vänner och alla runt omkring. Det är ju vad man kan kalla för medberoende i dagens läge, säger Malin
BORLÄNGE
”När Malin och dottern placerades förändrades allt”
Malin är uppvuxen i en missbruksmiljö med en pappa som var alkoholist, en mamma som var narkoman och bröder som både missbrukade och levde i kriminalitet. Vid 11 års ålder drack hon sig full för första gången. Hon och en kompis blandade pappans hembrända sprit med all läsk de kunde hitta. Vid samma ålder började hon också röka. Med tuffa förutsättningar utvecklade sig livet i kaos och katastrof. Tills en dag då Malin bestämde sig.
Som ung var det ingen som höll koll på Malin, redan som väldigt liten var hon ute och rände sent och tillsammans med andra unga i området Tjärna ängar i Borlänge hittade hon på stökigheter utan att vare sig föräldrar eller socialtjänst ingrep. Den otrygga barndomen satte sina spår. Under hela livet har hon lidit av depressioner och under långa perioder mått väldigt dåligt.
-Samtidigt har jag fungerat som mamma, det är väl det som har hållit mig uppe utåt sett. Men jag har en alldeles för tung ryggsäck, vilket gång på gång har dragit ned mig. Jag har inte tidigare fått bearbeta det jag varit med om.
Drabbades av förlossningsdepression
Länge lyckades Malin hålla sig undan droger, mycket på grund av att hon på nära håll sett vad droger kan göra med en människa. Men i samband med att yngsta sonen föddes för 16 år sedan så fick Malin en förlossningsdepression och då började hon även missbruka droger.
-Jag kommer inte ihåg första året med min son. Jag blev så deprimerad och kom inte upp ur sängen. Sen kom det en så kallad kompis, och ja, erbjöd thailändsk efedrin. Jag såg ingen utväg, jag ville bara kunna fungera som människa. Jag tog det och har aldrig mått så bra i hela mitt liv. Jag såg regnbågar, jag fick städat och jag var social. Det var underbart men det var enda gången jag fick den kicken som jag sedan letade efter i 12 års tid, förklarar hon.
Det liv som tidigare fungerat med nöd och näppe brakade nu utför. Malin och sambon, som även han hade missbruksproblem blev till slut hemlösa. Familjen som då bestod av Malin, sambon och tre söner bodde hos släktingar och fick efter en tid hjälp med en lägenhet. Men efter en incident förlorade de lägenheten och yngsta sönerna SoL-placerades hos barnens kusin. Äldsta sonen, Malin och sambon var nu åter bostadslösa, och tvingades bo runt hos kompisar, något som pågick i sex år. Under den perioden lyckades Malin ta sig ur sitt missbruk samtidigt som hon förlorade sin pappa i cancer och en bästa barndomsvän i missbruket. Något som självklart påverkade det redan tidigare dåliga måendet. När Malin sen blev gravid och födde en dotter flyttade de hem till sambons mamma för att försöka hitta trygghet.
-Men det gick såklart inte att leva det livet. En dag dök socialtjänsten upp och förklarade att boendesituationen var ohållbar med barn. De erbjöd mig att flytta till Strandgården och även om de inte sa det först så förstod jag att de annars skulle ta min dotter ifrån mig. Hela min värld rasade. Jag var jätteskakig, fick panikångest och kunde inte andas, men jag hade inget val. Idag är jag tacksam för det.
Jag bestämde mig för
att ge upp lite.
Malin och dottern placerades på utredningshemmet Strandgården i grannkommunen Falun. Strandgården jobbar utifrån Signs of Safety och försöker tillsammans med de placerade och deras nätverk stärka de placerade i deras föräldraskap. Vad gör de som är bra och hur kan de göra mer av det.
-Jag bestämde mig för att ge upp lite. Inte bråka emot, bara följa strömmen och uthärda de tolv veckor jag skulle vara där. Men så hände något. De var verkligen fina mot mig på Strandgården, på ett sätt jag aldrig upplevt tidigare. De bekräftade det jag redan trodde mig veta, att jag var en bra mamma och att jag kunde. De hjälpte mig också med praktiska saker och både jag och min dotter började trivas där.
Placeringen blev vändningen
Det var nu Malin kände att det vände efter alla år i kaos och katastrof där hon duckat problem, hållit sig undan och försökt klara sig själv utan hjälp.
-Jag har ju lärt mig alla de här bakvägarna och kurvorna som man ska ta för att försöka vara osynlig. Jag är väldigt duktig på att kamouflera. Så jag har aldrig blivit erbjuden, sökt eller fått den hjälp som jag har behövt förrän jag kom till Strandgården.
Malin som tidigare varit försiktig och introvert bestämde sig för att bli mer social på Strandgården för hon ville inte att hennes beteende skulle spegla av sig på dottern.
-De första två dagarna var jag helt tyst, men allt eftersom så släppte det och jag började prata med andra familjer där och med personalen som var jättetrevlig. De fanns verkligen där för mig, de var inte påtryckande och lät mig vara som jag var och lät mig komma sakta men säkert framåt på mina villkor.
Jag fick lära mig att jag kunde klara av att ta hand om mig själv och mitt barn
Att dottern verkade trivas så bra stärkte också Malin i att de var på rätt spår. Malin som haft jobbigt att orka göra saker ”som andra” föräldrar gör började nu med Strandgårdens hjälp göra aktiviteter med dottern.
-Vi åkte till olika lekparker flera gånger i veckan, vi var med på grillkvällar, gick på öppna förskolan och vi badade nästan varje dag. Jag fick lära mig att jag kunde klara av att ta hand om mig själv och mitt barn. Jag behövde ingen annan utan jag kunde göra det själv. Och det stärkte mig i mitt självförtroende. Min dotter älskar Strandgården. Hon pratar fortfarande om Strandgården och hon leker att hon är på Strandgården. Jag tror att hon uppskattar vår tid där och att vi fokuserade på varandra.
Egen lägenhet för första gången på sex år
Intervjun vi gör görs i Malins och sambons lägenhet i Borlänge, en lägenhet som hon fick hjälp att fixa under tiden på Strandgården då hon också lärde sig att ta tag i saker och inte längre skjuta upp allt.
- Jag har en lägenhet och jag har fixat möbler. Innan hade jag ingenting, nu har fixat allt. Jag tar tag i saker direkt, räkningar, dagisplats och skola till min son som nu ska få flytta hem till sommaren. Jag har fin kontakt med socialtjänsten och har pluggat upp mina betyg för att skapa en försörjning. Det går jättebra, berättar Malin.
Att tiden på Strandgården förändrat Malin råder det ingen tvekan om. Hon framhåller stödet från personalen som det hon uppskattade mest.
-De sträcker ut en hjälpande hand, de är varma, bemötande, förstående och inte dömande. Man är väldigt rädd för att bli dömd och utpekad men det blir man inte där. Man är en av alla andra där. Det var nog det som var framgången, säger Malin och fortsätter:
- Sen tror jag att det är helt upp till individen själv. Det finns nog de som går in med en negativ inställning, då blir ju allt negativt. Jag gick in med en inställning att nu jävlar ska jag få det här att funka. Jag vill ha den här hjälpen. Jag var väldigt positiv hela tiden. Idag är jag mer social, jag är mer utåt och jag litar mer på mig själv. Jag är starkare i min föräldraroll och ja, jag får det att funka. Om jag tvivlar brukar jag luta mig tillbaka, jag har en massa bilder från Strandgården som jag tittar tillbaka på och tänker att du klarade dig bra, du har gjort det bra ändå. Det är den största skillnaden tror jag, och mitt självförtroende, min självsäkerhet.
Vill du veta mer om Strandgården? Läs mer
Fakta
» Landa familjevård jobbar med individen i centrum och alltid med ett nätverksfokus. Företaget grundades 2008, då under namnet Dalarnas ungdomscenter.
» Idag har företaget drygt 100 familjehem anslutna till sig och driver utredningshemmet Strandgården i Vika Strand utanför Falun. Huvudkontoret ligger i centrala Falun.
» Inom Landa arbetar drygt 30 engagerade medarbetare.
Läs också:
”Unga lockas in i en ond spiral”
”Så blir du en pratbar vuxen”
”Är glad över att jobba för ett företag som satsar så mycket på kompetensutveckling”