Hedemora

”Vi är en tillfällig oas. Målet är alltid att de ska kunna flytta hem”

I ett rappat stenhus i centrala Hedemora bor Linn Gråhns, 38 år tillsammans med sambon Linus Eriksson, 43 år och sex barn i åldrarna tio månader till 18 år. Sex barn är kanske inte jättevanligt, men det som främst skiljer familjen från många andra är att tre av barnen flyttat från sina biologiska föräldrar och bor tillfälligt i familjen. Linn och Linus är en Landafamilj.

Linn Gråhns och Linus Eriksson i Hedemora är familjehemsföräldrar och har under många år haft barn familjehemsplacerade hos sig.
Linn Gråhns och Linus Eriksson i Hedemora är familjehemsföräldrar och har under många år haft barn familjehemsplacerade hos sig.

Landa familjevård har ett hundratal familjehem runt om i Sverige. Främst i och kring Dalarna och Mälardalen. Familjer som öppnar sina hem för att hjälpa och stödja barn och ungdomar som av en eller annan anledning inte kan bo tillsammans med sina biologiska föräldrar.
– För mig började allt med att min egen syster nätverksplacerades hos mig när vår mamma dog, berättar Linn som varit familjehemsförälder i över tio år.

Ganska snabbt efter att systern flyttat ut placerades en annan tjej hos Linn. Sen dess har det rullat på. En del har stannat några månader, andra har blivit kvar i flera år.
– Jag tyckte det var roligt och kände att jag ville hjälpa till. Jag är inte en person som dömer.

Jag kände direkt att det här är meningsfullt och att man kan göra skillnad

Linus fick familjehemlivet på köpet. När han och Linn blev ett par hade hon redan haft ungdomar placerade hos sig i några år.
– På den tiden hjälpte Linn två killar som spelade mycket fotboll. De tyckte det var kul att ha mig med. Jag kände direkt att det här är meningsfullt och att man kan göra skillnad, berättar han.

Det stora köket är en naturlig samlingspunkt för sexbarnsfamiljen som tycker om att vara hemma och umgås.
Det stora köket är en naturlig samlingspunkt för sexbarnsfamiljen som tycker om att vara hemma och umgås.

Båda föräldrarna är genuint intresserade av människor. Båda är också utbildade lärare och tror att det har varit en fördel i deras liv som familjehemsföräldrar. Att vara ett stöd, att vilja hjälpa och lära ligger nära till hands i båda uppdragen.
– Som lärare är man rätt tolerant och har en lång startsträcka tills att man blir arg. Man vill vara omtyckt av de man undervisar och det är samma med de man hjälper, säger Linus.

Det är full fart i hemmet i Hedemora. Linn och Linus kryssar skickligt mellan intervjun och barnens frågor och önskemål. Det ska fixas med en surfplatta som strular, någon är lite trött och kinkig samtidigt som det ska värmas välling till minstingen. Det som slår en är samarbetet mellan alla i familjen, som förutom Linn och Linus består av Vendela tio månader, Leon 3 år och Elvin 9 år samt en kille och två tjejer i tonåren som alltså är familjehemsplacerade i hemmet.
– Vi är en familj med sex barn, inte tre. Gör man skillnad på de placerade och de biologiska barnen tror jag man får problem. Vi vill att alla som bor här ska känna sig som en del av oss och att alla ska vilja vara med på de saker vi gör. Det är viktigt att alla känner sig omtyckta. Och det tror vi de gör hos. Även de små barnen tycker jättemycket om ungdomarna som bor här, berättar föräldrarna.

Samarbetet mellan familjemedlemmarna är viktigt för att få det att fungera. Och det finns alltid någon som vill gosa med minstingen Vendela.
Samarbetet mellan familjemedlemmarna är viktigt för att få det att fungera. Och det finns alltid någon som vill gosa med minstingen Vendela.

När man ansöker om att bli familjehem så startas en utredning för att se om de som söker är lämpliga. Även familjen kan komma med egna önskemål.
– Vi har velat ha lite äldre barn hos oss, det passar vår familjesituation bäst. Barnen och ungdomarna kompletterar varandra istället för att det ska bli konkurrens, säger Linn.

Läs mer om att bli en Landafamilj

Agneta Wengrud är familjehemskonsulent hos Landa familjevård, hon jobbar nära familjehemmen och tillsammans med teamet på Landa parar hon ihop den som ska placeras med familjen: – Matchningen är jätteviktig. Det ska funka för alla, både den placerade, familjehemsföräldrarna och de egna barnen. Ibland kanske det inte fungerar och då måste man bryta upp och ändra. Därför lägger vi mycket jobb i matchningsprocessen. Ofta får den placerade också vara med och välja.

Agneta jobbar nära familjehemmet under hela placeringstiden. Ibland måste man kanske bryta upp och förändra, kanske omplacera, i samråd med socialtjänsten. Ofta får den placerade vara med och påverka.
Agneta jobbar nära familjehemmet under hela placeringstiden. Ibland måste man kanske bryta upp och förändra, kanske omplacera, i samråd med socialtjänsten. Ofta får den placerade vara med och påverka.

Redan på hemvägen ringde vi tillbaka och sa att jag ville bo här

– Jag hade önskemål om att komma till en familj där det redan fanns barn, jag var på studiebesök hos familjen innan. Redan på hemvägen ringde vi tillbaka och sa att jag ville bo här, säger en av de placerade tjejerna.

– Jag har bott i familjehem tidigare där jag inte kom överens med föräldrarna. Här känns det mycket bättre. Vi tänker mer lika, även om vi inte tänker lika om allt, säger en av de andra placerade tonåringarna.

Läs mer om familjehemsvård

Ungdomarna som bor hos Linn och Linus har inte varit placerade så länge men familjen tycker att man redan hittat ett sätt som funkar och där alla trivs. En nyckel är att man delar intressen.
– Jag och tjejerna gillar att träna tillsammans, berättar Linn. Nu under pandemin har det inte blivit så mycket gym, men däremot så kör vi vår egen träning på gården.

– Jag har alltid velat träna, men inte lyckats hålla i. Det är lättare när man gör det tillsammans, säger en av tjejerna och familjen berättar att hon tappat 20 kilos övervikt sen hon kom till hemmet och att hennes diabetes numera hålls i schack.
– Hon är riktigt grym, lägger Linn till.

Det har byggts upp starka band mellan alla i hemmet och det märks att de trivs och tycker om varandra. Att våga visa känslor är en nyckel för att lyckas.
Det har byggts upp starka band mellan alla i hemmet och det märks att de trivs och tycker om varandra. Att våga visa känslor är en nyckel för att lyckas.

En annan faktor som lett till framgång är kommunikationen.
– Jag tror att vi kan prata på ett annat sätt med barnen än vad deras biologiska föräldrar kan. Vi blir inte emotionella på samma sätt, säger Linus.

Att vara familjehemsförälder tar tid. Därför är det bra om en av föräldrarna har möjlighet att jobba deltid eller vara hemma på heltid. I Linn och Linus fall har det funkat bra då Linn under de senaste åren varit föräldraledig. Innan dess jobbade hon 75 procent.
– I början är det viktigt att ha mycket tid. Man ska lära känna varandra. Det är en ny miljö för den unge och man behöver kanske följa med till skolan och på olika möten för att få allt att funka, berättar Linn.

Att bo stort är också en fördel, så att barnen kan få egna rum. Hos familjen i Hedemora har ungdomarna hela övervåningen för sig själva medan de mindre bor på nedre våningen med föräldrarna.
– Man har ju själv varit tonåring och vet att det är viktigt att ha möjlighet att vara själv och stänga om sig när man vill vara i fred, säger Linus.

Familjens hus är stort, vilket är en bra förutsättning för att fungera som familjehem. Tonåringarna bor på ovanvåningen medan resten av familjen delar på den nedre.
Familjens hus är stort, vilket är en bra förutsättning för att fungera som familjehem. Tonåringarna bor på ovanvåningen medan resten av familjen delar på den nedre.

Relationen mellan familjehemmet och den placerades biologiska föräldrar är viktig, men inte alltid enkel. Ofta handlar det om föräldrar i kris och det är inte ovanligt att de motsätter sig placering. Då gäller det för familjehemmet att bygga upp ett samarbete där de ses som en resurs och att föräldrarna förstår att familjehemmet inte vill ta deras plats som mamma och pappa.
– Vi är en tillfällig oas, och målet är ju alltid att de unga ska kunna flytta tillbaka till sina föräldrar.

Det händer också att den placerades biologiska föräldrar hälsar på hos familjen Gråhns/Eriksson och äter middag eller bor över.
– Linn och Linus är fantastiska på att hitta en väg in till det biologiska nätverket, även fast det oftast är svårt. De är neutrala, de dömer inte och går inte in och tar ställning, säger konsulenten Agneta.

Att vara familjehem innebär att man är en viktig del för ett barn eller en ungdom under en period av deras liv. Men målsättningen är alltid att den unge ska kunna flytta tillbaka till det biologiska nätverket.
– Det är jobbigt när ungdomarna flyttar. Samtidigt är det ett kvitto på att det gått bra. Och vi vet ju om förutsättningarna när de flyttar in, berättar Linn.

Avskeden kan vara jobbiga. Såväl för föräldrarna som de yngre barnen, men också för den som ska flytta. Det är vanligt att tidigare placerade kommer tillbaka och hälsar på.
Avskeden kan vara jobbiga. Såväl för föräldrarna som de yngre barnen, men också för den som ska flytta. Det är vanligt att tidigare placerade kommer tillbaka och hälsar på.

Nioårige Elvin bryter in.
– Jag längtar verkligen inte till den dag ni flyttar, säger han och tittar på tjejerna vid fikabordet innan han försvinner in till sitt tv-spel.

Även för den som flyttar är det oftast jobbigt, och slutet av en placering kan skapa oro och kräva lite extra av familjen. Under dessa perioder är kommunikationen viktig och även att familjehemmet finns med som ett stöd efter att flytten skett.
– Vi har kontinuerlig kontakt med många av de som bott hos oss även fast de bodde här för länge sen. Flera har ju fått egna barn och har varit här flera gånger och hälsat på, säger Linn med ett leende.

Jag tycker många fler familjer borde prova på det här

Det finns många anledningar till en placering. Det kan handla om egna personlighetssvårigheter eller om en familjesituation som inte funkar. Oavsett anledning så behövs stöd. Och det behövs fler som engagerar sig.
– Jag tycker många fler familjer borde prova på det här, det ger så mycket säger Linn och fortsätter: Ibland kan man känna att man får gråa hår, och vad är det vi gör? Samtidigt känner man att man får så mycket tillbaka. Oftast är det bara väldigt roligt, och härligt när det går bra för barnen.
Linus fyller i:
– Det är mycket oftare som man tycker det är roligt än motsatsen. Man är rätt påpassad när man lever så här. Man är aldrig riktigt ensam. Och när man väl är det så känns det konstigt. Man blir van med att vara många.

Det finns en hel del fördomar om familjehem. Att man endast gör det för att tjäna pengar eller att man inte bryr sig tillräckligt om sina egna barn. Linus förklarar att han slutat lyssna på sånt.
– Det finns enklare sätt att tjäna pengar på och jag är övertygad om att vi är mycket mer tillsammans med våra barn än gemene man.

Linn och Linus tillsammans med de biologiska barnen Vendela, Leon och Elvin.
Linn och Linus tillsammans med de biologiska barnen Vendela, Leon och Elvin.

Linn och Linus berättar vidare att det ser många positiva sidor för de biologiska barnen att växa upp tillsammans med placerade barn. Att de blir socialt kompetenta och utvecklar stor empati för andra människor. De lägger inte heller värderingar i bakgrund och ursprung.

Några större uppoffringar tycker inte familjen att man fått göra.
– Det blir kanske inte så många romantiska middagar på restaurang, säger Linn och fortsätter, men det är ju inte heller något vi saknar så mycket, vi tycker ju om att vara hemma och mysa.
– Vi kanske inte kan vara så spontana som andra, lägger Linus till. Vi behöver planera lite mer för att få ihop allt. Ska vi nånstans så måste vi kanske packa i två bilar. Det kan man inte komma på fem minuter innan man ska åka.

Fakta

» Landa familjevård jobbar med individen i centrum och alltid med ett nätverksfokus. Företaget grundades 2008, då under namnet Dalarnas ungdomscenter.

» Idag har företaget drygt 100 familjehem anslutna till sig och driver två utredningshem; Strandgården och Sjögården. Huvudkontoret ligger i Vassbo utanför Falun.

» Inom Landa Familjevård, Strandgården och Sjögården arbetar drygt 40 engagerade medarbetare.

Läs också:

”Det kunde lika gärna varit jag, eller mina barn”
”Det är föräldrarna som har störst chans att lyckas”